Det var tid igen för en solo-tur. Idén var, att besöka den norske nationalpark Övre Pasvik och välja turen så att den inte är en rundtur. Turen var 140 km långt och alltid inte långt borta från russiska gränsen. För det var ännu tidigt i mars gick temperaturen ner till 36 kulegrader. Huvudskillnaden till vanliga fjälltur är att man kan nästan bara bruka gamla spår för snön är så mjukt och djupt.  Därfor visste jag inte på morgonen vart jag ska komma till kvällen. Men på femte dagen visste jag att jag ska komma till Svanvik och avslapping kunde börja.

Turen var minneverdig:

• på dagstid är jag glad för alla fågels stemme
• en vänlig medarbetare av Metsähallitus starter tidigt på förhand ovnen för mig
• vänliga finska gränsvaktare hjälper mig hitta rätta spår
• jag få besök i natten
• en kväll är mitt tält omgitt av rensdyr
• tälta med 30 kulegrader är helt ok, men allt går långsamere
• jag är gäst hos kosmopolitiske folk
• under nordlys går vi om kvelden i sauna.